Lund!

Jösses va ska jag säga!?!? Det har hänt så otroligt mycket den här veckan så jag tror inte att alla ord i världen kan beskriva det!...

Först flyttade jag in till Peter i söndags vilket har funkat otroligt bra att komma överens. Vi hade även en mysig dag tillsammans när vi tittade runt i lund lite och tittade på film på kvällen.

I måndags var det upprop och jag kände mig otroligt bortkommen, men efter ett par timmar och en rundvandring med tävlingar och en massa mingel började jag komma in i gänget. Vi är totalt 115 pers i klassen så nog ska jag väll hitta kompisar? Jag tillhör alltså V-sektionen eftersom jag går väg och vatten. Men även brandingenjörerna och lantmätarna tillhör denna. (Lite avundsjuk var jag allt på brandingenjörerna ska ni veta)

På tisdagen hade vi ingenjörsfärdigheter och fick lära oss bl.a hur word, excel och powerpoint fungerar (som om ja inte redan viste det) Fast uppgifterna vi skulle göra var sjukt dryga och de fem timmar som vi fick på oss räckte inte så jag har lite kvar att göra. På kvällen var det lära känna pub där vi fick göra ett spex om phöset (de som har hand om nollning) och min grupp vann!! Vi skrev en sång om phöset med boten anna melodin och den var hur kul som hälst och introduktionen som vi gjorde var nästan ännu roligare.

I onsdags var en väldigt känslomässigt svår dag för mig. Mamma ringde och sa att jag hade fått brev från luleå och att jag hade blivit antagen! Ni mår tro att tankarna for runt i mitt huvud. Hur skulle jag nu göra?? Men jag kunde inte tänka allt för mycket för sen bar det av till en kursgård någonstans i skåne där vi hade tävlingar, lekar och vår första sittning. Jag delade även med mig mina luleåtankar till mina nyfunna kompisar och jag pratade med endel från sexet också (sexet kallas festarrangörerna och deras kläder består bl.a av en kilt, verken killarna eller tjejerna har något under....hum...va är detta för några?..haha)

Jag hade alltså hur kul som hälst på kursgården och sov inte särkilt många timmar. Halva natten var det mingel med många och disco. Men tro inte att tankarna om mitt val försvann för det. De låg där och pyrde hela tiden. Jag fick till slut rådet att besöka studiovägledaren direkt dagen efter när vi kom hem, vilket jag också gjorde...

Vi pratade om en massa saker....brandingenjör....väg o vatten....Ett av de svåraste valen i mitt liv... Varför händer alltid detta mig...

Grejen är att nollningen har redan börjat, första hyran är betald, overall och andra kläder är inköpta, jag har börjat lära känna en hel del nya kompisar... Allt är lixom perfekt med lund, förutom att det inte är brandingenjörsprogrammet...

Jag vet att det är många som vill att jag ska stanna i lund (fick bl.a en komentar i min sångbok på sittningen "försvinn inte från oss".....) Alla nära och kära bor ju också i närheten.

Men efter att ha pratat med typ tusen människor och ältat de hela fram och tillbaka har jag bestämt mig för att avvakta med brandplanerna och förtillfället köra på väg och vatten i i alla fall ett år. Därefter finns det ett par olika valmöjligheter. Antingen söka brand som påbörjad utbildning och då läsa endel kurser med både ettor och tvåor (jag börjar tvåan direkt i så fall ifall ja blir antagen och läser de kurser som ja missat med ettorna) eller så söker jag brand direkt eller så känner jag att väg och vatten är något som jag vill satsa på. Det finns trots allt många olika inriktiningar som man kan göra de fjärde året plus att jag kan ju även välja riskhantering som är lite åt brandingenjörshållet....

Med andra ord. Fortfarande inte helt 100% säker på hur ja ska göra, men för nu blir det Lund och väg och vatten. Men det känns otroligt surt att tacka nej men det känns väldigt hastigt om jag skulle slänga allt och flytta till luleå nu direkt till helgen. Jag har ju verken bostad eller känner någon (Deras nollning är typ slut för den började förra veckan)

Var även på studiobesök i dag, lax på menyn var det... (jag tog vegitariskt, konstigt va?...men det var gott i alla fall....) och idag har jag min första lediga kväll och eftermiddag den här veckan och den har jag spenderat med att skriva in mig på kristianstads nation (en slump tror jag men jag har hört att den ska vara bra) och sen har jag diskat i en timme hemma i peters lägenhet... jäkla va disk han har... Och nu slappar jag vid datorn lite men ska sen förska göra lite på dataövningarna som jag inte är färdiga med....

Och till helgen blir det mera nollning!!! I like!! Det blir fadderträffar, fest och nollekamp. Kan det bli ett bättre avslut på den här veckan?? Sen på måndag börjar allvaret. Då börjar läsvecka ett och det är dags att bli seriös. Men tror inte att nollningen slutar för det. Tre veckor till är det. Mitt schema de kommande tre veckorna är fullspäckat.

Och sen ska jag flytta in i mitt rum på måndag... Spännande!!!!

Jag hoppas att de kommande fem åren blir lika kul som den här veckan har varit!

Långt inlägg idag, men det har verkligen hänt otroligt mycket i mitt liv på endast ett par dagar... många bra saker men även saker som har förvirrat mig och gjort mig osäker!

Ciao

Kaos?

Enligt folket på stationen ska det inte göra något att jag bokade tågbiljetten till lund istället för malmö, de kostar lika mycket endå. Så jag hoppas att det går bra endå när jag åker. Bara ifall någon undrar.

Annars har jag hyfsat ont i magen (varför kan jag inte få slippa det åtminstonde en månad??, sovit bort värdefull tid (för att slippa känna det onda) och slösat bort dagen på lite annat också.

Men jag har faktiskt packat endel därimellan, men det är fortfarande mycket kvar och tiden springer iväg för mig! Imorgon är sista dagen och då ska jag hinna göra lite annat också...

Har nog packat ca 15 väskor totalt nu den här tiden! Jag kommer få enorma problem med att få plats med allt på endast 20 kvadratmeter. Och då har jag minst lika mycket kvar som jag får ta hand om en annan gång.

Bara för att göra det hela mer kaotiskt så har jag lite möbelbekymmer också, men det får fan lösa sig på nåt sätt! Så är de bara!

Smått kaos på alla sätt och vis just nu alltså! (Som alltid när det inte passar)... Men jag ska få ihop det! På måndag börjar mitt nya liv ju! Mitt vuxna självständiga liv =)

Ska försöka packa lite till mellan kramperna innan jag går till sängs!! (ok kramper är kanske lite överdrivet men ibland känns det faktiskt så...)

Jag vet inte hur det blir med bloggandet en tid framöver, det kan bli många och det kan bli nästan inga alls på några veckor nu. Det beror ju på hur mitt liv ser ut innan jag kommit in i studierna! Men jag kommer hööra av mig snart igen! Lita på det!

Ciao

Fel tågbiljett

Ja nog kommer jag till skåne alltid på söndag. Dock inte dit de var planerat. I all hast bokade jag en biljett till lund direkt men det var ju till malmö jag skulle först ju.

Ja måste ju lämna allt bagage innan jag kan strosa runt i lund ju. Nu får jag hoppas att jag kan ändra biljetten utan att det kostar allt för mycket (Av någon anledning så bokade jag faktiskt en biljett som man ska kunna boka om, men jag får väll betala mellanskilnaden å servicekostnader i alla fall)

Så kan det gå när man inte tänker två gånger. Den här biljetten blir nog dyrare än vad den ska vara...

Det börjar ju inte så bra, men förhoppningsvis så löser sig problemet bra och allt blir bra till slut.

Min nya filosofi: Allt löser sig!! (kanske inte alltid på bästa sätt, men det löser sig i alla fall)

Ciao

Snart

Nu är det bara en helg kvar. Tågbiljetten är bokad och det blir skåne nästa på söndag!

Men jag har fortfarande sjukt mycket kvar att packa... Jag får ta mig ett ryck imorgon med det.

Ciao

Sjukt mycket kläder

Idag har jag vikt kläder, sorterat kläder, packat kläder och det finns kläder kvar att både packa och vika!! aaaahh De tar fan i mig aldrig slut. Och då har jag inte börjat med att fundera ut vilka saker jag ska ha med mig.

Kan man säga nåt annat än att jag har sjukt mycket kläder och har kommit fram till att det inte är en chans att allt kommer att få plats i mina garderåber sen. Jag har inte tagit med riktigt alla kläder men i stort sett... Som sagt, jag har svårt för att skilja mig från dem!!

Fyra väskor är nog färdigpackade i alla fall. (Allt är inte kläder av dem men mycket) Den ena väskan är de kläder som jag ska klara mig på första veckan utan riktigt boende, men jag behöver nog en till för att få plats med en massa annat som jag måste ha med.

Jag måste gå igenom alla mina strumpor med. De har jag inte tittat på heller och jag har säkert 200 par eller nåt. Hur många är normat att ta med??

Det var nog tur att jag började med detta igår och inte imorgon som jag nog hade tänkt från början. Det här tar ju verkligen hur mycket tid som helst ju.

Ja har lite svårt att fatta att jag verkligen håller på att tömma mina garderåber och lådor och är påväg mot ett eget boende!! Kan man beskriva känslan på nåt annat sätt än "spännande"?!!!

Snart bär det av på nya äventyr!

En snabb flyttuppdatering

Jag håller fortfarande på att fundera ut va jag ska ta med och inte. Fast det känns som om jag bara tömer garderoberna utan att packa ner det i väskor och därmed kommer jag egentligen ingen vart.

Mitt rum har nog aldrig varit stökigare!! hehe

Fler väskor är framplockade och ligger än så länge toma, fast de lär nog fyllas så snart jag börja packa ner kläderna...hehe... Inte en chans att jag kommer få plats med alla mina kläder i endast två garderober... Hur ska jag lösa detta? Jag som är så himla sentimental och inte vill göra mig av med nåt...

Om ni inte redan har kommit fram till det så kör jag med filosofin "packa i så många väskor som möjligt och undvik lådor" Än har det funkat men då har jag ju inte packat en tiondel än...

Det är ju så att det är lättare att flytta på väskor än lådor om ni frågar mig. Många av väskorna har ju hjul med. Mycket mer ergonomiskt än att bära otympliga lådor ju. Ryggväskor är ju bättre de med fast där får de klart inte plats med lika mycket...

Har även börjat tvätta mina vita skor. De ligger i klorbad just nu. Vilket bidrar till att det luktar badhus på hög nivå i tvättstugan...hehe

Jag får kanske ta ett ryck till ikväll innan jag måste ta hand om skorna. De ska skrubbas också... Jag ska minsann visa att det går att hålla vita tygskor vita!! Trots att de nu är typ jordbruna...

Ciao

Panik ??

Inte hade jag en aning om att det var så rörigt att packa ihop sina saker inför flytten... Nu är det verkligen kläder och väskor och böcker och saker precis överallt i mitt rum! Hur ska jag lyckas få ordning på allt innan söndag??

Jösses jag har nog tagit vatten över huvudet och felprioriterat tiden lite...

Som kjell en gång sa: Ni ligger bra till i kursen, Ni ligger bra till i kursen, Ni ligger bra till i kursen, Nu är det PANIK ni kommer aldrig att hinna...

Så känns de lite just nu...hehe...

Men de får gå endå.. Flytta ska jag ju i vilket fall som helst... Nu har jag ju i alla fall börjat lite....

Har även klippt mig idag och därmed gjort av med ännu mera pengar...

Ciao

Växjö idag

Har varit i växjö idag. Kul och göra något meningsfullt hehe... Jag har verkligen storshoppat idag, fast endå inte.

Få, dyra saker, me andra ord. (lite ångest nu...hehe)

Jag har köpt värsta campingutrustningen...hehe... Nu ska jag väll klara av att sova på alla möjliga ställen...hehe... Jag köpte en sovsäck, ett liggunderlag och en"campingkudde". Det bästa med allt detta är att deras gemensamma volym är typ lika stor som en vanlig sovsäck (lite större). Med andra ord är de pyttesmå och tar typ noll plats. Precis som jag vill ha det! Men smakar det så kostar det...suck...

Jag köpte även en tröja och tre presenter. En present till varje barn som jag har passat under det senaste halvåret. Jösses vad jag kommer sakna dem när jag flyttar. Jag hoppas att vi kan ses nån gång endå.

Är i desperat behov..

...av att göra nåt kul....

Att bara sitta å vänta på att tiden ska gå är både jobbigt och tråkigt. Det är som en lång transportresa. Skilnaden är bara att jag kommer ingenstans medan de är tiden som går.

Nästa helg blir anorlunda men det är ju inte förren nästa helg. Jag har ju i och för sig en del packande och röjande och sorterande att göra men det kan jag ju inte göra 24 timmar om dygnet resten av tiden ju.

Funderar därför på att åka till växjö imorgon. Jag behöver ett bra cykellås så att min cykel inte ska bli stulen. Jag behöver en sovsäck också. Har hittat en bra på team sportia men ska titta lite i växjö först innan ja bestämmer mig.

Kläder därimot behöver jag nog inte riktigt. Jag har bara två garderober (i bästa fall) och jag tror redan att jag kommer få problem med att få plats med allt i mitt nya rum. Har redan köpt en tunika/klänning häromdagen på trend house för att göra mig av med mitt presentkort. (Den är väldigt fin så jag ångrar det inte, det är bara den där platsfrågan som oroar lite...hehe)

Men just nu är det söndag. Jag kan ju alltid... hum.. göra nånting... vad? Jag kommer nog på nåt meningsfullt...hehe...snart...

Aloha!

Tur är bara ett ord. Det finns nog inte...

Jag trodde faktiskt inte att det kunde bli värre nu. Jag tyckte att jag hade ett tillräckligt komplicerat liv som det var. Men jag blev lurad. Totalt.

Det var ju meningen att jag skulle till tandläkaren och få bedövning och fixa det som var fel idag. Och sen skulle allt vara över. Men icke! Jag var såklart hur nervös som hälst och hade inte ätit på hela morgonen. Sen när jag kommer in får jag veta att det är mycket värre än vad jag trodde. Jag kommer alltså behöva gå ditt minst fem gånger till innan behandlingen är över.

De började klart lite idag men inte med den delen som kräver bedövning så jag har det kvar!! Jag ska alltså gå och vänta ännu ett par veckor till och våndas innan det är över.

Sen är det inte ens säkert att den här metoden fungerar. Det är det värsta. Tänk om jag plågar mig igenom allt detta och sen blir det ändå inte bra?!?!

Det finns praktiska problem också. Stora problem.

Hur sjutton ska jag lyckas ta mig till ljungby fem gånger till i höst? Till och med älmhult har en tågstation, varför har inte ljungby de med?

Om ja nu ska bo i lund kommer jag behöva åka in enda bort till ljungby, vilket kommer bidra till att jag kommer missa hela dagar från studierna. Inte bara en lektion sådär som innan, utan verkligen hela dagar! Tänk om jag missar en hel dag med matte, jag är ju körd då. Eller nästan i alla fall. Eller tänk om det är världens grej på gång på kvällen och så missar jag det!

Eller tänk om jag nu ska till Luleå, hur blir det då?? Jag känner att jag blir inträngd i ett hörn utan möjligheter. Det finns säkert tandläkare i luleå med men det måste vara någon som är varsam mot spruträdda människor.

Jag trodde faktiskt att det var ett slut på allt detta, men inte. Som vanligt.

Typiskt min otur. Jag har säkert en förbannelse eller nåt över mig! Kan inte en prins på sin vita springare komma och rädda mig! Jag kräver inte att jag ska leva ett helt bekymmerslöst liv, men nån gång kan jag väll ändå få ha turen på min sida??

Jag vet att jag gnäller mycket men det här är ju verkligen ett problem. Livet är egentligen för kort för att gnällas bort. Men nu måste jag lösa det här. Frågan är bara på vilket sätt? Vilket är minst smärtsamt?!?

Va ska ja ta mig till om det inte fungerar och det inte blir bra? Då gömmer jag mig i en grotta och stannar där för resten av mitt liv.

Underviktig och Överviktig är samma sak.. känslomässigt

Hittade precis en artikel som jag tyckte verkade intressant. http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/nyheter/article391471.ab Jag ska inte skriva hela artiklen men utdrag ifrån den kommer här:

Att vara fotomodellsmal är en dröm för många. Samtidigt finns det andra som inget hellre vill än att få lägga på sig några kilon. Men att försöka gå upp i vikt kan vara lika svårt som att gå ner.
Riktigt smala människor väcker lika stora reaktioner i sin omgivning som överviktiga.
Skillnaden är att det är mer tabu att öppet kommentera överviktiga än underviktiga.
Hur många skulle säga åt en överviktig som sträcker sig efter en kaka ”Ska du verkligen ta en kaka till, du som är så tjock”? Men ingen tvekar att säga: "Du som är så smal, ta en kaka till – du behöver lägga på dig.”

– Det verkar som om folk tycker att det är mer okej att kommentera dem som är smala. Man tänker inte på att även en underviktig kan lida av sin vikt och kanske kämpar för att gå upp.

– Kommentarerna kan vara precis lika sårande

Dödlighetskurvan för underviktiga är lika hög som för överviktiga. Underviktiga personer kan också drabbas av benskörhet och dålig blodcirkulation. Kvinnor kan få brist på hormonet östrogen och mensen kan upphöra.

Man ska absolut inte försöka gå upp i vikt genom att äta bakelser eller andra sötsaker. Dels för att man riskerar att få näringsbrist, dels för att fetthalten i blodet ökar. Ökad fetthalt i blodet kan leda till åderförkalkning som i sin tur ökar risken för stroke, blodproppar och hjärtinfarkt. Ett hälsosamt och säkert sätt att gå upp i vikt är att äta mer kolhydrater och skaffa regelbundna matvanor.

Så nästa gång du kommenterar en smal persons vikt (ex. min) tänk på detta. Som det står: Kommentarerna kan vara precis lika sårande eller rättare sagt, kommentarerna ÄR lika sårande. Tänk dig själv om du skulle få frågan "Är du anorektiker?" Hade du inte blivit sur då om du vet att du absolut inte är det? Jag blir både sur och arg varje gång jag hör det.

Många tänker inte på att kommentarerna sårar. "Ta mer mat" Det är inte bara till att äta och sen går man upp ett par kilo. Det är skitsvårt ibland. Försök att förstå vår sida av det hela även ifall du inte håller med. Bara för att en del av alla människor går upp i vikt på en gång så betyder inte det att alla gör det.

Rätta mig om jag har fel!

Första steget mot vuxenlivet

Nu har jag gjort första steget till min flyttning. Jag har börjat skriva listor. Jag älskar verkligen att göra det, det blir så mycket enklare att hålla koll på saker då... (ja vet, lite controlfreakvarning... men endå..)

Tre listor har det blivit som jag ska fylla på allt efterhand jag kommer på nåt mer. Jag behöver nog ett par dagar innan jag har full koll på alla mina saker.

Eftersom min flytt består av tre steg har det blivit tre listor:

1. Allt som jag ska ha med mig under den första veckan då jag ska leva mitt "backpackerliv" då jag inte har fått flytta in i mitt rum än. Jag hoppas att jag löser var jag ska bo under den tiden snart.

2. Då jag har fått nycklarna till mitt rum ska jag flytta in det alldra nödvändigaste i möbelväg och liknande. Då jag fortfarande inte är 100% säker på att det blir Lund i slutändan känns det onödigt att fylla ett rum med dyra möbler som jag kanske inte ska använda sen. Snacka om att jag kommer bo i världens fattigaste rum. Jag tror att det kommer eka lite till och med. Men det är ju bara tillfälligt i 2-3 veckor.

3. Vid det här stadiet har jag gjort mitt slutliga val om var jag verkligen ska bosätta mig och studera. Det är här jag kommer fylla ut med resterande möbler och tillhörigheter och skappa mig en atmosfär som jag kommer att kunna trivas i.

Egentligen blir det nog fyra steg för om jag väljer Lund kommer jag antagligen inte bo mer än ett par månader i mitt korridorsrum för det är inget 5-stjärnigt precis. Men jag tycker omgivningen verkade jättebra. Studerade lite kartor idag och konstaterade att det är nära till det mesta: Willys, skolan, kårhuset och andra studenter.

Alla andra väljer att flytta allt på en gång men jag ska ju som alltid krångla till det lite extra som vanligt. Men jag tror att det blir bra till slut i alla fall. I slutet av september har jag nog kommit helt iordning. Men jag kommer nog endå inte spendera sååå mycket tid där för nollningen kommer nog ta en massa tid och jag längtar verkligen till att det ska börja. Nollningen verkar ju vara det absolut roligaste med hela universitetsgrejen... hehe

Men tro inte att jag inte ska satsa på mina studeier för det. Jag ska satsa till 100% samtidigt som jag ska ha en himla rolig tid tillsammans med både gamla vänner och nya vänner!

Just nu ser jag väldigt ljust på framtiden!!!!

Löjligt

Fredag är en dag som jag verkligen inte ser fram emot. Jag ska nämligen till tandläkaren då och få bedövning. Det är inte så att jag har någon tandläkareskräck. Verkligen inte. Det som oroar mig är bedövningen. Det spelar ingen roll ifall det är hos tandläkaren eller doktorn. Sprutor i alla dess former skrämer mig.

Det som skrämer mig mest är att jag inte vet hur jag kommer att reagera. Jag vet bara att jag kommer må fruktansvärt illa efteråt och kommer antagligen inte kunna sitta normalt utan att det snurrar i huvudet. Hur sjutton ska jag komma hem egentligen?

Jag har svimmat så många gånger i mitt liv att det är en del av det nu. Det är egentligen inte själva svimningen som oroar mig utan hur jag kommer må efteråt. Eller så spyr jag. Det är klart ett alternativ som kan hända det me.

Usch jag gillar verkligen inte det här. Det är fruktansvärt löjligt och jag önskar verkligen att jag inte vore så jävla känslig. Jag hade önskat att det fanns något som kunde förändra mig till en mindre känslig person.

Timmen innan är den värsta. Då man verkligen spänner sig till max och försöka komma på allt möjligt annat att tänka på. Tänk om det hade funnits nåt eller någon som kunde lugna mig innan.

Jag kommer känna mig väldigt liten och obetydlig. Jag hoppas bara att alla konstiga känslor inte tar över allt för mycket och att jag blir som normalt så fort som möjligt.

Det hela är bara så löjligt. Jag vet. Ni behöver inte påpeka det.

Så är det..

Rastlösheten fortsätter...

Jag vill:

Dansa
Träffa nya människor
Träffa människor som jag håller av
Glömma allt som bekymrar mig
Slippa packa flyttväskor
Göra äventyrliga saker
Känna solens strålar mot min hud
Spela trumpet med ett sjukt härligt gäng
Slippa nästa tandläkarebesök
Åka bergodalbana
Lära mig jonglera bättre och med fler bollar samtidigt
Äta en fruktansvärt god kaka
Baka
Göra något som jag aldrig tidigare vågat

Tänk om jag tog tag i saker och ting istället för att bara drömma!!

Rastlös

Jag håller på att klättra på väggarna just nu. Är sjukt rastlös... hehe

Jag vill sparka bakut och göra något sjukt (som martin stenmark sjöng) Jag vill göra något sjukt kul.

Hihi... rastlös som sagt...

IKEA

Har precis kommit hem från IKEA.

Trots att jag har bott i Älmhult med IKEA hela mitt liv så har jag nog aldrig gått igenom varuhuset så grundligt som jag har gjort idag. Jag måste ju börja planera inför flytten ju och jag hittade ett par olika potentiella möbler som jag kan tänka mig.

Det ska faktiskt bli spännande att flytta och lära känna nya människor. En nystart i livet helt enkelt.

Bara allt blir mindre komplicerat så skulle jag bli nöjd.

Slut

Idag har jag jobbat min sista dag på IKEA lagret för den här gången. För jag hoppas verkligen att jag får jobba där nästa sommar igen. Jag har nog aldrig trivts så bra som där. Det är många jag kommer sakna. Särskilt Lina, Maria, Sophia och Rebecca, men även många andra. Inga att tuta på eller skratta med på rasterna.

Många av de ordinarie kommer jag också att sakna. Alla är så trevliga och glada nästan hela tiden.

Förutom det så har jag även lite annat att säga ang. mitt komplicerade liv. Från och med den förste september äger jag min egen bostad! Tro det eller ej men i morse fick jag reda på att jag hade fått ett korridorsrum. Dock inte av högsta kvalité men jag får väll nöja mig med det så länge.

Det finns dock en nackdel och det är OM jag nu kommer in i Luleå (vilket jag antagligen inte får veta förren mitten av september) så har jag både boende och inköpta möbler som jag inte vet vad jag ska göra av ifall jag vill flytta upp. Så egentligen har jag bara ett val att göra och det är att acceptera läget. Men jag ljuger verkligen om jag säger att jag inte vill gå brandingenjörsprogrammet.

Visst en liten chans finns ju att man kan nästla sig in på programmet i lund men de chanserna är inte överdrivet stora.

Det kanske är bäst för mig att bara gilla läget vare sig jag vill eller inte. i alla fall fram till jag vet ifall det blir luleå eller ej.

Jag har med andra ord fortfarande inte bestämmt mig men jag ser i alla fall lite ljusare på min framtid. Ett steg i rätt riktning i alla fall =)

Min nya sida

Jag försöker ta mitt liv med ro just nu. Det går väll sådär, men jag försöker i alla fall. Jag har insett att jag bara gnäller över allting hela tiden och jag tror att det är dags att sluta med det.

Det ändrar dock ingenting när det gäller frågan om jag har bestämt mig, för svaret är fortfarande nej. Jag tror inte att jag någonsin kommer att bestämma mig utan jag får helt enkelt se lite vad som händer.

Lägenheterna kommer inte flygandes över mig precis men det kommer förhoppningsvis att ordna sig det med. Jag har till o med sökt rum med delad dusch....usch...men vad ska man göra? Jag måste ju bo någonstans. Antagligen så kommer jag ha en flytt till att se fram emot. Runt jul kanske jag kan hitta nåt större och bättre.... jag får helt enkelt nöja mig med vad jag kan få, OM jag får nåt vill säga. Pendla är verkligen något som jag inte vill göra för då kommer jag gå miste om en massa kul saker och kvällsaktiviteter...

Jag vill ju flytta hemifrån med. Jag tycker att det är dags för det nu. Jag vill känna mig oberoende och klara mig själv. Vara vuxen. På riktigt!

Min bror kör stenhårt med citatet "man blir aldrig vuxen förren man flyttar hemifrån, även om man är myndig" Han har nog en poäng i det. Även ifall jag inte vill erkänna det....hihi...

Någonting positivt finns det i detta, i all min oro och tvekan. Jag har bara inte förstått vad det är ännu, men jag kommer att ta reda på det.

Från och med nu ska jag leva ett mer positivt liv. Det blir så mycket roligare då. "Det blir inte roligare än man gör sig" har jag ju hört ett antal gånger. (Hur många gånger har jag inte sagt detta då??, men den här gången ska jag försöka på riktigt)

Det kan vara min näst sista dag på jobbet idag (jag vet fortfarande inget om nästa vecka) och det ska vi fira med att käka pizza till lunch. På kvällsskiftet på alla torsdagar ordnar ikea så att man kan beställa pizza från en pizzeria vilket jag tycker är hur skysst som hälst. Man får dock betala för pizzan själv, men endå.... skysst att de hämtar den åt en i alla fall....

Eller ja, fira å fira... mer tar farväl. Jag kommer sakna ikea, alla medarbetare och "min" truck hur mycket som hälst... Ses snart igen hoppas jag!!

Dags att bestämma sig

Det slog mig precis, jag kan ju få ett telefonsamtal precis när som hälst från luleå där de säger "Du måste tacka ja nu för att få en plats" Tänk om jag inte ens får fundera ifall jag nu får en plats? Va ska jag svara då?

Jag måste bestämma mig nu så att jag vet vad jag ska säga:

Lund
Nära till familjen och vännerna
Hyfsat enkelt att flytta till
Lätt att komma hem - direkttåg
ingen brandutbildning


Luleå
Långt från all civilisation som jag känner till
Komplicerad flytt
Dyrt med flygbiljetter
Kommer inte kunna komma hem mer än ett par gånger om året i bästa fall
brandutbildning

Vilket väger mest egentligen? brandutbildningen eller allt det andra?

Väg och vatten är ju typ ok det med, men det är ju inte brandutbildningen som jag ville från början...

Bestäm dig snart!!! bestäm dig NU!

Ja kan inte...

Det här är sååå jobbigt, ni anar inte...

Ett bekymmerslöst liv! Finns det?

Midnatt nu och jag har jobbat klart för idag för en timme sen. Kollar lägenhetsannonserna igen. Fortfarande nada.

Det blir bara rörigare och rörigare när det gäller lund och luleå. Andra urvalet är gjort, och fortfarande lund som gäller. Är dock andra reserv i luleå så det känns endå hoppfullt på ett sett. Nu är det i så fall skolan som ska kontakta mig om jag kommer in, när nu det blir.

Grejen är att jag inte vet om jag vill in eller inte längre. För var dag som går blir jag bara osäkrare och osäkrare. Jag vet att det här är mitt val och ingen annans men om någon kunde välja åt mig så hade det känts lite lättare... eller kanske inte.

Det känns som alla redan har valt åt mig. Alla säger att jag ska välja det jag vill, men innerst inne är nog alla lite ego (inte minst jag själv) och vill att jag ska välja lund. Jag håller självklart med om att det vore det enklaste, men ibland är inte den enklaste vägen den bästa.

Men grejen är att jag vet inte om jag vill gå den enkla eller svåra vägen. Vilken är den rätta för mig?! Men innan ni dömer mig och tycker att jag verkar helt virrig som inte vet vad jag vill vid den här tiden. Tänk på vad ni själva skulle gjort om ni vatt i min sits? Du bestämmer dig för en sak och sen händer något som gör att du får ändra dig. Sen händer lite annat och plötsligt har du chansen att få som du ville från början för att sen upptäcka att det inte är så.

Jag har fått ställa om mig så många gånger att jag verken vet ut eller in längre. Kan nån skruva fram tiden ett år så att jag redan har gjort mitt val?? Snälla!!

Alla som redan vet hur deras närmsta framtid ser ut kan skatta sig lyckliga. Ta vara på det! man vet aldrig när nåt oväntat händer....

Varför ska jag alltid tvivla in i sista stund för? det är inte första gången heller... jag orkar inte skriva upp allt men det har som sagt hänt förr....belive me!

Jag bara gnäller hela tiden, men ni måste försöka förstå att jag tycker det här är svårt, även om ni tycker det är ett enkelt val. Och vill ni inte förstå, så slipp... Det är ett fritt land...

Nu kanske det låter som jag bekyller någon eller några men så är det verkligen inte...den enda som jag skyller på är mig själv för att jag aldrig kan bestämma mig...

Jag vill.... eller det är ju just det jag inte vet.... vad JAG vill... Jag vet vad alla andra vill, men det hjälper ju inte egentligen...

Livet är bra komplicerat ibland.. Jag ska verkligen njuta den sekund som jag har ett bekymmerslöst liv...

Still no place to live!

Jag söker för fullt. Till o med kollektivt och inneboende. Hoppas att någon nappar!

Jag tror att jag är en utomordentligt bra rumskamrat...hehe

Någon som känner nån som vill hyra ut i lund? Jag är öppen för alla förslag!!

Hum jag undrar verkligen hur det känns att flytta? Jag har ju alltid bott hemma så de här känns verkligen superspännande ju! Vad ska man ta med och vad ska man inte ta med? Oj va jobbigt de kommer bli att packa ner allt i väskor och lådor och helt plötsligt lämna allt som man känner vid... Men det är ju en del av livet... The show must go on heter det ju!

Nu är det min tur att ta det stora språnget in i framtiden och klara mig helt själv. Jag kommer klara det bra! Det är jag säker på. Ska bara fixa den lilla minidetaljen med att hitta nånstans att bo först.

Nu ska jag äta och sen ska här jobbas!!
Ciao

Alla dessa frågor! och inga svar....

Jag vill verkligen veta nu hur det blir? Lund eller Luleå? Eller vill jag verkligen det? Jösses va osäker jag känner mig... Allt jag kan göra är att vänta...och vänta... på min dom. Vilket det än blir så kommer jag att gå miste om att få fortsätta lära känna personer som jag har träffat. Underbara människor som jag verkligen vill lära känna. Men man kan visst inte äta kakan och behålla den. Om man ändå kunde klona sig!

Jag skulle aldrig åkt till luleå. Då hade jag inte fått veta vad jag gått miste om. Eller ja, jag menar inte det för ni förgyllde verkligen min tid där uppe!

Fortfarande ingen lägenhet i sikte heller och plugget börjar om någon vecka. Känns inte alls bra. Alla säger dock att det löser sig, men just nu känns det jävligt svårt att tro på.... men så är jag ju också pessimisten nummer ett!

Sista veckan på jobbet nu också (Klart en minichans finns det ju för en veckas förlängning men antagligen inte) Det blir tråkigt att säga hej då till alla som jag har lärt känna, vi är verkligen ett toppengäng i våra truckar. Jag hoppas vi ses nästa sommar igen!

Och (jag vet att man aldrig börjar en mening med och, men det struntar jag i...) hur kommer det bli med all bekantskap från Älmhult till hösten? Vi får fortsätta hålla kontakten helt enkelt....det måste vi... annars blir jag nog galen...