Livet alltså..

...ibland känns det bara så tungt.

Jag vill stänga av hjärnan och bara sluta tänka... Hur lång tid tar det innan det börjar kännas bättre?

Fan

Livet blir ALDRIG som man tänkt sig. Jag hade en plan, jag hade idéer, jag var lycklig och jag var glad. På några sekunder försvann allt det där. Efter 10 veckors väntande på Patrick tog det slut. Han ville inte mera. Fan!! Varför sa han inget innan han åkte?

Finns inga ord att beskriva hur ledsen, besviken och arg jag är. Nu har det gått en vecka och chocken har lagt sig, nu försöker jag acceptera och hitta en väg igenom detta. Det är inte lätt kan jag lova. Jag spenderar så mycket tid jag kan ute i köket och hos kompisar. Om någon ser mig kan jag helt enkelt inte bryta ihop helt. Jag trodde verkligen på det här och så går det så här? Varför såg jag det inte innan för? Har jag verkligen förtjänat detta?

Fan!

Torsdag

Tenta nästa vecka och en rapport på 25 sidor på engelska ska lämnas in nästa vecka. Tror inte jag behöver säga vad jag ska göra de närmsta dagarna i alla fall.

Har inte så mycket annat å säga då detta är mitt liv de kommande 10 dagarna typ, förutom att 9 veckor har gått nu, men snart så kanske jag kan börja besöka grannhuset igen :)

Ciao