Komplex

Jag har nog alltid haft komplex för mina glasögon. Jag är väl medveten om att det är en naturlig sak att bära och att en del människor verkligen passar i det. Men hur jag än anstränger mig så kan jag inte tycka om mina glasögon.

Jag använder dem hemma på helger och kvällar men aldrig i skolan. Då är det linser som gäller. Punkt slut. I morse hade jag dock ett dilemma, jag har fått en vagel i ögat. Jag tror att det är det i alla fall. Hur som helst så skaver det lite, gör ont och har svulnat upp och är rött. Så jag tänkte att det nog var säkrast att hoppa över linserna. Så jag packade motvilligt ner mina glasögon i väskan och gick till skolan.

Jag plockade faktiskt fram dem två gånger under dagen. Under hela kemilektionen och under första delen av matte. Utan glasögon hade det varit omöjligt att se vad stefan skriver när han skriver som minst.

Konstigt nog så tror jag faktiskt bara att det var lärarna som såg mig bära sem. (Jag märkte nog att de tittade lite konstigt först) Jag flaschade ju inte precis runt med huvudet så det kan inte ha varit många som såg dem. Ifall de gjorde det så sa de i alla fall inget. Vilket kändes skönt. Dock vet jag att en del säkert skulle ha komenterat det och gjort en stor grej av det ifall de såg dem.

Jag vande mig faktiskt i slutet av dan med att gå runt i en "dimma" i korridorerna. No way att jag skulle gå runt med dem. Lektionerna räcker gått och väll.

Jag vet dock inte hur jag ska göra imorgon. Jag får se hur ögat ser ut och bestämma mig då.

Jag vet att många tycker att jag är löjlig, men det bryr jag mig inte om. Jag har alltid varit så här och då är det svårt att ändra på det. Jag har absolut ingenting emot glasögon, bara de inte sitter på min näsa.

Jag önskar att jag inte tänkte så här, men det gör jag och det får omgivningen acceptera.