Tror att mitt liv börjar falla omkull...

Har haft första arbetsdagen på IKEA idag. Kul att få prova på trucken igen. Kul och se Maria igen med och tack för all hjälp idag. Jag kände mig allt lite förvirrad i början....hehe

Förvirrad är dock något jag har varit enda sen jag kom hem från London. Jag trodde jag var lycklig över tillvaron men just nu känns det som att allt håller på att rasa samman och jag vet inte vad jag ska göra för att förhindra det.

Att inte få några riktiga svar är det som är mest jobbigt... Jag vill egentligen prata om detta med någon, men det går inte just nu... jag gråter aldeles för mycket för att få fram något vettigt bara jag tänker på det...

Fan jag bara måste reda ut det här!! Frågan är bara hur, och om det ens är möjligt?? Jag har inte gett upp helt än men det är inte så mycket hopp kvar känns det som.

Hur kan det gå från "allt är perfekt" till "helt förvirrad" till "tacksam och glad för att det har löst sig" till "en stor fet smäll i magen" till slutligen "Förtvivlad och vet verken ut eller in" ???

För att göra det hela ännu smarrigare så utpelar sig det senaste stadiet på ett års dagen med!! Just ett fint sätt att fira va?

Finns det något hopp alls?

Ska försöka sova lite nu...ska ställa klockan på 4.40 så jag inte kommer försent =)