Har tydligen inte varit så aktiv här...men det har inte hänt så jättemycket intressant heller. Var hemma i Älmhult i helgen. Det var mysigt och skönt att slippa ta hand om precis allt och bli lite uppassad... Hälsade även på farfar och farmor som blev mycket glada av ett besök. Gick lös lite på pappas LP-samling, hittade både knasig och bra musik där...
Jag försöker annars hela tiden ligga så mycket i fas som möjligt i skolan men jag märker att det titt som tätt kommer upp tankar i mitt huvud som jag inte borde ha. Det har gått en månad nu snart och jag måste verkligen sluta bry mig om vad han gör hela tiden... Jag mår inte bra av att hela tiden fundera på honom. Jag försöker verkligen att inte bry mig, jag försöker att inte tänka, jag försöker att glömma min smärta... men det är svårt, konstigt och en hel del jobbigt...Jag vill träffa honom igen, bara för att prata lite, men det verkar inte bli så mycket tillfälle och jag vill inte verka på heller...
Känns som om hela F-umgängeskretsen jag en gång hade försvann med honom... Känns trist för jag gillade dem...
Det är bara å suga in skiten, acceptera läget och försöka lägga det bakom sig så kanske man snart slutar grumla över det...
Jag försöker roa mig med annat för att distrahera mig själv men precis när som utan förvarning så händer något, ser jag något eller hör något som påminner om honom.... varför är det så?? Varför får jag inte ut det ur mitt huvud bara?? Hur svårt kan det vara lixom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, vissa minnen fastnar som det där med böckerna för mig. Precis som vissa människor gör, men efter ett tag kan man glömma dem. Jag hoppas du snart slipper alla jobbiga tankar.
Kramar till dig
Tack för dina råd:) Förstår att du inte kommer ta den. Som du säger så håller den bara ett år vilket känns onödigt. Finns både fördelar och nackdelar med att ta den vilket gör att jag inte kan bestämma mig. Stor beslutångest men ska försöka att inte tänka på det..ha de toppen..Kram
Skicka en kommentar