Ungefär tolv timmar efter det senaste inlägget nästan på minuten faktiskt blev jag dumpad av Daniel... Ända sen dess har jag inte varit mig själv. Efter allt som hänt det senaste året gör han så mot mig, jag förstår inte....??
Jag tänker inte skriva mer ingående än så om det hela men jag har inte sovit normalt, eller ätit så mycket som jag borde eller pluggat på den nivå som bör göras i tentatider sen dess.... lusten till livet försvann och tentorna kommer på måndag.... så börjar bli rädd att nästa vecka ska sluta i en katastrof. Tankarna kan helt enkelt inte samlas.
Så fort jag lägger mig i nåt så blir det bara fel. Jag tror ja har en förbannelse eller nåt som förhindra mig att känna lycka... I brist på att behålla denna lycka bortsåg jag från alla tecken och tillät mig själv att skadas och såras på detta sätt. Jag vågar helt enkelt inte släppa någon annan mig nära in på livet igen... Jag vet ju nu hur det kan sluta....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Sandra!
Jag blir så ledsen när jag läser det här. Jag förstår att du känner som du gör nu men jag lovar att det kommer kännas bättre snart. Låt dig själv få känna så här ett tag nu, låt tiden gå men försök också ta hand om dig. Du har haft en jobbig tid ett tag nu tycker jag. Jag hoppas verkligen det ordnar sig för det är du värd. Vi måste gå igenom jobbiga saker i livet för att kunna uppskatta allt bra även om det känns omöjligt. Du är stark och klarar det här. Kram Samira
Tack samira det var väldigt fina saker du skrev till mig. Jag tycker bara att livet är så jävla orättvist mot mig stup i kvarten. Vad gör jag för fel lixom?? Men jag antar väll att jag får ge det mer tid så kommer jag må bättre sen... i alla fall så försöker jag intala mig det...Kramar
Skicka en kommentar